Vietnam

Fakta

Statsskick
Socialistisk republik, i realiteten diktatur
Yta
329 560 km2
Huvudstad
Hanoi
Språk
Vietnamesiska är officiellt språk, därutöver talas flera minoritetsspråk
Ratificerade kärnkonventioner:
29 - 98- 100 - 111 - 138 - 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Vietnam har efter krigets slut genomgått grundläggande ekonomiska förändringar. Landet har bland annat öppnats för utländska investeringar.

På några punkter har Vietnam till och med gått längre än Kina, det statliga prissystemet har upphävts helt och ersatts med marknadsstyrda priser. Från Taiwan, Sydkorea, Japan, Singapore och Hong Kong strömmar nya företagare. Investeringarna från länder i Sydostasien har ökat explosionsartat. En negativ effekt av marknadstänkandet är de höjda avgifterna inom skola och sjukvård. Den fattigaste delen av befolkningen har inte alltid råd att besöka läkare. Många bönder tvingas låta barnen arbeta i jordbruket istället för att gå i skolan, vilket lett till en ökning av barnarbetet. Trots dessa svårigheter ligger Vietnams sociala standard ännu väldigt högt jämfört med andra länder på motsvarande fattigdomsnivå.

Självständigheten för det enade Vietnam visade sig emellertid bli problematisk. Under kriget hade den traditionella planekonomin fungerat, men när den sovjetiska modellen infördes under fredstid blev följderna katastrofala. Ekonomin stagnerade snabbt och 1996 tvingades det styrande kommunistpartiet till en drastisk omläggning genom införandet av en ny ekonomisk politik kallad Doi Moi (renovering). Inspirationen kom från den mäktiga grannen i norr, Kina. Plötsligt blev det fritt fram att starta företag, ekonomiska frizoner etablerades och det kollektiva jordbruket blev privatiserat och familjestyrt.

Den fackliga situationen: 

De fackliga organisationerna har genomgått en försiktig liberalisering, men det är fortfarande farligt att opponera mot statsmakten eller de stora företagen.

Vietnams fackliga centralorganisation, Vietnam General Confederation of Labour, VGCL, är av gammal öststatskaraktär och har en dubbel struktur. Centralorganisationen består av 17 medlemsförbund men har också samordningsorgan i alla 64 provinser. På somliga arbetsplatser finns fackföreningar som inte tillhör något förbund, men alla är anslutna till ett provinsorgan.

Samordningen mellan VGCL och staten sker via den Fosterländska Fronten, där såväl facket som andra stora folkrörelser är medlemmar. Det är obligatoriskt att bli medlem i facket och medlemsavgiften dras direkt från lönen. Strejkrätten är inskränkt, likaså möjligheten att bedriva kollektiva förhandlingar. Oberoende fackliga organisationer vid sidan av VGCL tillåts inte. På lokal nivå och på branschnivå har det stundtals skett en viss reformering av VGCL:s inriktning, bland annat som ett resultat av projekt i samarbete med svensk fackföreningsrörelse. Den nya inriktningen innebär bland annat att större kraft läggs på medlemsvärvning och en fungerande inre demokrati.

Det finns många tecken som tyder på att den rådande fackföreningsstrukturen inte klarar att företräda de anställdas intressen. Nästan alla strejker vid de utländska företagen organiseras direkt av de anställda, utan fackets medverkan. Problemet för facket är att dessa konflikter uppstått på den framväxande marknadsinriktade arbetsmarknaden - men facket saknar erfarenheter av att handskas med denna typ av nya motsättningar.

Under senare år har antalet strejker ökat dramatiskt inom den privata sektorn och i synnerhet på utländska företag. De flesta som strejkar är fackligt oorganiserade och strejkerna är för det mesta olagliga. Den utlösande faktorn är vanligen låga löner och extrem övertid. Som ett direkt resultat av strejkerna har regeringen tvingats att höja den lagstadgade minimilönen. Fortfarande är dock lönenivån lägre än i Kina, det mäktiga grannlandet i norr.

VGCL har dock fortfarande sin styrka framför allt på de gamla statliga arbetsplatserna, på de nya privata företagen är endast tio procent av de anställda fackligt organiserade. Detta betyder att fackföreningsrörelsen befinner sig i obalans med förändringen på arbetsmarknaden. Det är den privata sektorn som växer - och det är där som de flesta konflikter äger rum.

I takt med att lönerna stigit i de kinesiska kustregionerna har Vietnam blivit ett allt mer attraktivt land för utländska investerare. Under det senaste årtiondet har antalet sysselsatta inom textil-, sko- och elektronikindustrin vuxit snabbt. Samtidigt lämnar årligen  tusentals vietnamesiska arbetare landet för att arbeta utomlands, framför allt i Taiwan, Sydkorea, Malaysia och Japan. 

Fackliga organisationer: 

Facklig Centralorganisation: VGCL (Vietnam General Confederation of Labour). VGCL tillhör den komminstiska fackliga internationalen WFTU. I Vietnam finns inte någon medlem   i Världsfacket ITUC.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Vietnam har ratificerat flera av ILO:s kärnkonventioner, men det är vanligt att de mänskliga rättigheterna kränks i arbetslivet. Staten utövar stark kontroll över landets enda tillåtna fackliga organisation.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Vietnam:

Inte ratificerade av Vietnam:

Senast uppdaterad: 

Januari, 2019, Mats Wingborg. Justerad juni 2019.

För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5 - Obefintlig garanti för fackliga rättigheter
Läs mer
5 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5 betyder ingen garanti för rättigheter.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt