Foto: ITUC och Svenssonstiftelsen
2021-04-22

Stolthet och styrka präglar Belarus fria fack

Trots stora risker fortsätter de oberoende facken i Belarus att kämpa för demokrati. Det prestigefyllda Arthur Svensson-priset är ett viktigt kvitto:
– Vi är mycket tacksamma, säger Aleksandr Jarosjuk, ordförande för den fackliga huvudorganisationen BKDP. Situationen kräver mod och engagemang. Vi tvivlar inte på att vi ska vinna.

Att nu i vår ha fått det norska Arthur Svensson-priset, även kallat den fackliga världens Nobelpris, är betydelsefullt för den fortsatta kampen, enligt Oleg Podolinski, internationell sekreterare i BKDP, med cirka 10 000 medlemmar.
Prismotiveringen är en hyllning: de 500 000 norska kronorna går till BKDP ”för sin orädda kamp för demokrati och grundläggande fackliga rättigheter i Europas sista diktatur”. 

– Stödet betyder mycket för kraften i våra oberoende fackförbund, säger Oleg Podolinski. Vi uppskattar också den långvariga kontakten med de svenska facken och Union to Union. 

Stark svensk solidaritet

BKDP är en förkortning för Belarusian Congress Of Democratic Trade Unions, som är den centrala, fackliga och av statens oberoende sammanslutningen. I BKDP ingår Belarusian Independent Union, BNP; Belarusian Free Trade Union, SPB; Free Metalworkers’ Union, SPM och Belarusian trade Union of workers of radio electronic industry, REP.

Den svenska fackföreningsrörelsen har, sedan det hårt kritiserade presidentvalet i augusti 2020, upprepade gånger vittnat om sitt etablerade partnerskap och fortsatta starka solidaritet med de fackliga kollegorna i Belarus. Mats Svensson, mångårig internationell handläggare i IF Metall, är tydlig:

– Folket ska bestämma vilken ledning Belarus ska ha. Vi har ett gemensamt mål och det är att bli av med diktatorn.

25 års kamp

Även BKDP:s ordförande Alexandr Jarosjuk talar klarspråk:

– Lukasjenkas regim håller sig på en nivå av våld och blodig terror mot fredliga medborgare, som saknar motstycke i Europa sedan andra världskriget.

Under hösten rapporterades det återkommande om protester och strejker på de statliga arbetsplatserna, och när Lukasjenka framträdde i augusti på en traktorfabrik i Minsk skallade avgångsropen, ”Uchadi!”.

Det är de oberoende facken som enligt BKDP mest effektivt, och så länge som i 25 år, har kunnat stå emot landets auktoritära ledning. Aleksandr Jarosjuk talar om att regimen vill göra ”arbetarna till lydiga slavar”:

– Att folket ändå har vågat gå ut i massdemonstrationer och strejka mot valfusk, förtryck och terror är ett bevis på BKDP:s styrka och förmåga. Vi är stolta över vår organisation, våra medlemmar och över uppdraget att se till att arbetstagarna ska få tillbaka sina mänskliga rättigheter. 

Facken växer trots hot

Under månaderna av protester har många arbetstagare avskedats för att de strejkat, de har kastats i fängelse eller tvingats fly från Belarus. 

– Pressen är hård på oss och våra medlemmar att vi ska lägga ner, säger Oleg Podolinski. Trots det allvarliga läget har vi ändå kunnat rekrytera nya medlemmar och bilda nya, lokala fackavdelningar. Det betyder mycket, för styrkan i protesterna och för att Lukasjenkas regim till slut ska falla. 

Oleg Podolinski berättar om hur statliga arbetsgivare tvingar anställda att lämna de fria facken. Särskilt pressat har läget varit för medlemmarna i Belarusian Independent Union, BNP, på företagen Belaruskali Potash Company, "NAFTAN" Oil Refinery, Byelorussian Steel Works, BMZ, och Grodno Nitrogen Chemical Enterprise.

Ignorerar västs sanktioner

Enligt Oleg Podolinski ser regimen till att parlamentet snabbt instiftar ”drakoniska och antifackliga lagar”, i syfte att medlemmar i fria fack inte bara ska kunna sparkas utan även åtalas. Och vad gäller sanktionerna från USA och EU, liksom omvärldens uttalade stöd för folkets protester, är det ingenting som Lukasjenka bryr sig om: 

– Myndigheterna, som ju är ledda av diktatorn, säger i princip helt öppet att det där inte betyder något för dem, säger Oleg Podolinski. I stället har regimen sagt att den tänker införa sina egna sanktioner mot EU:s medlemsstater.

Kampen fortsätter

Enligt Oleg Podolinski lever Lukasjenka i villfarelsen att alltihop snart har lugnat ner sig och att grannarna i väst till slut ska ”acceptera och erkänna existensen av den fascistiska diktaturen”.
Trots allt ser de oberoende fackföreningarna ingen annan väg än att fortsätta att kämpa. Men de är oerhört utsatta: Lukasjenka har tagit till våld i ett enda, tydligt syfte – att rädda sin regim.

– Diktatorn är tvungen att ta till en aldrig tidigare skådad nivå av våld, blodig terror och förtryck mot fredliga medborgare, inklusive arbetare.

Ny våg av tortyr

Enligt Oleg Podolinski har majoriteten, 85 procent, av de politiska fångarna inte fått veta varför de har dömts till fängelse. 95 procent av fångarna anser att polisens anklagelser inte överensstämmer med verkligheten. 

– Det handlar om ett dagligt förtryck. Över 300 politiska fångar sitter i fängelse, antalet ökar och vi vet att det pågår en våg av tortyr, säger Oleg Podolinski, internationell sekreterare i BKDP.

Fotnot: Bilden i artikeln kommer från Belarusian Congress Of Democratic Trade Unions

Text: Maja Aase