Serbien

Den ekonomiska krisen i Serbien är djup och arbetslösheten hög. Omfattande privatiseringar och utförsäljningar av tidigare statliga företag har endast marginellt ökat de utländska investeringarna. Den fackliga rörelsen är uppdelad på en gammal struktur och en nybildad som gått i bräschen för landets demokratisering.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
88 000 km2
Huvudstad
Belgrad
Språk
Serbiska, även albanska och ungerska talas
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138 och 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Serbiens ekonomi är bottenkörd och sönderslagen av krig och en omfattande korruption. Även om de utländska sanktionerna upphört kommer det att ta lång tid att återfå samma välstånd som fanns i området under 1980-talet.

En annan orsak till landets ekonomiska problem är att en halv miljon unga och högutbildade personer flydde från Serbien under Slobodan Milosevics styre, vilket lett till en omfattande dränering av intellektuella kapacitet. Idag finns också en stor grupp internflyktingar i landet, serber som fördrivits från provinsen Kosovo.

Den fackliga situationen: 

Strejker i kolgruvor och inom kollektivtrafiken påskyndade den serbiska fackföreningsrörelsen Slobodan Milosevics fall 2000. I inget annat land i Östeuropa – med Polen som möjligt undantag – spelar den fackliga rörelsen en lika stor roll för samhällsutvecklingen som i Serbien. Ungefär hälften av alla anställda är fackligt organiserade.

Den fackliga rörelsen är dock splittrad. 1991 bildades landsorganisationen Nezavistnost, den blev omedelbart en viktig del av oppositionen mot Milosevic. Samtidigt fortsatte den gamla, och tidigare statsunderstödda, fackliga rörelsen SSS-Serbia att stödja Milosevic.

Men på sätt och vis var Nezavistnosts roll enklare och mer entydig under Milosevics styre. Idag befinner sig Nezavistnosts i en identitetskris. Internt pågår en livlig diskussion om vilken frågor organisationen nu ska ställa i förgrunden. Nezavistnost tillhör

Nezavistnosts är fokuserad på att utbilda medlemmar och att påverka landets lagstiftning. Däremot är det traditionella fackliga arbetet med att bygga upp klubbar på arbetsplatser och sluta kollektivavtal svagt utvecklat. Nezavistnosts medlemsbas finns framför allt bland arbetare med kvalificerad utbildning, bland lärare och anställda inom media.

Samtidigt har SSS-Serbia genomgått en inre reformering och döpt om sig till Catus (Confederation of Autonomous Trade Unions of Serbia). Catus har sin huvudsaklig bas bland arbetare inom den tunga industrin och med låg utbildning. 

Både Catus och Nezavistnosts tillhör den fackliga internationalen ITUC (International Trade Union Confederation). Catus uppger att man har 465 000 medlemmar och Nezavistnosts knappt 130 000.

När det gäller synen på privatiseringar finns en spricka mellan landets två stora fackliga organisationer. Catus har konsekvent motsatt sig alla privatiseringar och kräver att stora industriföretag ska behållas i statlig ägo. Nezavistnosts har tvärtom välkomnat privatiseringarna, men kritiserat själva processen. 

Utöver Nezavistnost och Catus existerar också en tredje landsorganisation ASNS, startad av en tidigare minister. Det mesta tyder dock på att ASNS är på väg att marginaliseras och försvinna från den fackliga scenen.

Fackliga organisationer: 

Fackliga centralorganisationer: Confederation of Autonomous Trade Unions of Serbia (CATUS) och Ujedinjeni Granski Sindikati Nezavisnost. Båda tillhör Världsfacket ITUC.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. 

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Serbien:

Senast uppdaterad: 

Januari, 2019, Mats Wingborg. 

För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt