Papua Nya Guinea

Papua Nya Guinea är ett bergigt jordbruksland. Landet är en parlamentarisk demokrati men som erkänner den brittiska monarken som sin statschef. Papua Nya Guinea är känt för sina många etniska grupper. I landet talas över 850 olika språk. Landets enda fackliga centralorganisation är Papua New Guinea Trade Union Congress (PNGTUC).

Fakta

Statsskick
Monarki och parlamentarism
Yta
462 840 km2
Huvudstad
Port Moresby
Språk
I landet finns tre officiella språk, engelska, Guinea-pidgin och hiri motu. Sammantaget talas omkring 850 olika språk.
Ratificerade kärnkonventioner:
29 – 87 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 – 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Papua Nya Guinea tillhör de fattigaste länderna i Asien. Medellivslängden är 10 år läge än i den indonesiska delen av ön Guinea. En huvuddel av befolkningen försörjer sig på familjejordbruk. Efter en viss ekonomisk utveckling under 1980-talet drabbades landet av en kraftig ekonomisk tillbakagång under 1990-talet, främst beroende på stängningen av koppargruvan på den omstridda ön Bougainville och en minskning av exporten av livsmedelsprodukter. 

Ekonomiskt är Papua Nya Guinea starkt beroende av ett antal råvaror. Viktigaste exportprodukterna är trävaror, timmer och koppar. Förädlingsindustrin är svagt utvecklad.

Den fackliga situationen: 

Landets lagstiftning är starkt antifacklig. Enligt den så kallade säkerhetslagen kan människor arresteras om de hotar den ”allmänna säkerheten”. Polisen har oinskränkt makt att arrestera personer utan åtal och hålla kvar dem i förvar utan rättegång. Anklagade personer måste själva bevisa att de är oskyldiga för att släppas. Den fackliga rörelsen har kritiserat lagstiftningen och hävdat att den är ett hot mot demokratin. Staten intervenerar också i det fackliga arbetet genom att öppet ifrågasätta fackliga stridsåtgärder. De delar av lagen som skyddar fackliga rättigheter efterlevs inte i praktiken.

Papua New Guinea Trade Union Congress (PNGTUC) har 30 medlemsförbund och 60 000 enskilda medlemmar. Flera förbund, bland annat för lärare och offentliganställda, står utanför centralorganisationen. Fackföreningsrörelsen spelar en liten roll i samhällslivet, regeringen har emellertid utlovat ett större fackligt inflytande.

Fackliga organisationer: 

Facklig centralorganisation: Landets enda fackliga rörelse är Papua New Guinea Trade Union Congress (PNGTUC). PNGTUC samverkar med Världsfacket ITUC,  men är inte medlem i någon global facklig sammanslutning.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Papua Nya Guinea har ratificerat alla ILO:s kärnkonventioner, men det är vanligt med kränkningar av mänskliga rättigheter i arbetslivet. Fackliga organisationer har återkommande utsatts för repression.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Papua Nya Guinea:

Senast uppdaterad: 

Januari, 2019, Mats Wingborg. 

För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt