Moçambique

Moçambique som vann sin självständighet från Portugal 1975 är ett av jordens fattigaste länder. Inbördeskrig och naturkatastrofer har därefter försvårat utvecklingen som dock stabiliserats något de senaste åren. Det finns två fackliga centralorganisationer. Den största, OTM, var tidigare en del av befrielserörelsen men är nu mer självständig och ansluten till Världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC.

Fakta

Statsskick
Republik, enhetsstat
Yta
799 380 km²
Huvudstad
Maputo
Språk
Portugisiska officiellt språk, makua, tsonga och swahili är de tre största av ca 20 andra språk i landet
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138 och 182.

Arbetsmarknad och ekonomi: 

2016 infördes tillägg i konstitutionen som gjorde regionerna mer självständiga, en fråga som tidigare bidragit till hög spänning i landet. Målet för den ekonomiska utvecklingen är främst att få in utländskt kapital för att bygga upp infrastrukturen och utbilda arbetskraften. Moçambique har stora naturtillgångar där utländska intressen, främst sydafrikanska, ryska, brasilianska, indiska och amerikanska bolag har investerat. En jätelik naturgasreserv som ska börja utvinnas förväntas kunna ge staten mycket stora inkomster från 2022.  Gruvindustrin stod 2018 för 50 procent av landets export. 

Omfattande privatiseringar och avregleringar har genomförts.

Endast drygt 10 procent av den arbetsföra delen av befolkningen har en formell anställning. Arbetslösheten är hög, 24 procent 2018, bland ungdomar nästan dubbelt så hög. Landet är ett av de 10 fattigaste i världen och har stora skulder. 

Stora satsningar görs också för att få igång jordbruket, men Moçambique drabbas vissa år av såväl översvämningar som torka, vilket förväntas bli vanligare med de klimatförändringar som börjar märkas.

Den fackliga situationen: 

De fackliga rättigheterna är lagstadgade, men det finns inskränkningar i de offentliganställdas rätt att organisera sig.  International Trade Union Confederation, ITUC har konstaterat i en landrapport att facken hindras i sitt arbete av både lagar och olagliga metoder från arbetsgivarna, framför allt i de ekonomiska frizonerna. Viss kontroll sker dock; t.ex. stängde arbetsmarknads­departementet en konstgödselfabrik på grund av att skyddsutrustning för arbetarna saknades.

Strejkrätten är begränsad genom att många arbeten är undantagna, men strejker och fackliga aktioner förekommer ofta. Minimilöner förhandlas fram årligen i en trepartskommitté.  

Fackliga organisationer: 

Efter självständigheten 1975 växte så kallade produktionsråd fram direkt på arbetsplatserna. Det var dessa råd som under början av 1980-talet tog initiativ till bildandet av centralorganisationen OTM, Organização dos Trabalhadores de Moçambique (hemsida på portugisiska). 1990 förklarade sig OTM partipolitiskt obundet. OTM är starkt centraliserat med ett stort förbundskansli i Maputo, medan resurserna ute i landet är mycket små. OTM är med sina 15 medlemsförbund och 97 305 medlemmar anslutet till världsfacket,   International Trade Union Confederation, ITUC och Organization of African Trade Union Unity, OATUU. 1998 bildades ytterligare en centralorganisation – Confederation of Free and Independent Trade Unions of Moçambique – av tre förbund inom sektorerna transport, hotell och byggnad. Det finns också några självständiga yrkesförbund bl.a. lärarförbundet och journalistförbundet. Båda dessa förbund har dock goda relationer med OTM.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

Moçambique  har ratificerat samtliga åtta kärnkonventioner men brott mot konventionerna är vanligt.

Senast uppdaterad: 

Februari 2019 av Kjell Kampe.
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

 

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
3 - Trade rights index 3 short
Läs mer
3 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 3 betyder att det sker regelbundna kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt