Libyen

Libyen blev ett självständigt kungadöme 1951. 1969 tog Moammar Kaddafi makten. Ekonomin utvecklades snabbt tack vare stora oljeinkomster, men regimen blev alltmer despotisk och Kaddafi dödades i revolutionen 2011. Situationen i landet är kaotisk. Viss facklig verksamhet förekommer dock.

Fakta

Statsskick
Republik, enhetsstat
Yta
1 759 540 km²
Huvudstad
Tripoli
Språk
Arabiska
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182 (samtliga)

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Oljeboomen på 60-talet medförde ekonomiska reformer. Intäkterna användes för en snabb utbyggnad av landets infrastruktur, men också utbildning och hälsovård. Fram till revolutionen och inbördeskriget 2011 var den ekonomiska standarden bland de högsta i Afrika och mångaafrikanska migrantarbetare fanns i Libyen. Inbördeskriget, det politiska kaos som råder och kampen om kontrollen av oljan har medfört också ett ekonomiskt kaos, men centralbanken har fortsatt att betala ut löner till den stora andel av arbetskraften som haft statlig anställning. Arbetslösheten bedöms vara 15 procent bland vuxna arbetare, drygt 40 procent bland ungdomar.

Den fackliga situationen: 

Libyen har haft många immigrantarbetare som levt under mycket dåliga villkor och ständigt riskerat att bli utvisade. Idag är normal facklig verksamhet knappast möjlig i Libyen, men trots att det är förenat med livsfara förekommer fackliga aktioner och strejker.

Fackliga organisationer: 

Facket var helt regeringskontrollerat fram till revolutionen 2011. Samma år bildade 15 fackliga organisationer från tio länder ett arabiskt fackligt demokratiskt forum. En av organisationerna var det nybildade Free Libyan Workers' Federation, FLWF.

FLWF är inte anslutet till världsfacket, ITUC, men några fackförbund är anslutna till sina respektive Internationella fackliga branschorganisationer (Global Union Federations), bl.a. anslöts två förbund till Internationella Transportarbetarfederationen, ITF 2013.

Senast uppdaterad: 

Maj 2019 av Kjell Kampe.
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

 

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5+ - Trade rights index 5+ short
Läs mer
5+ - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5+ betyder kollapsad rättsstat. Ingen garanti för rättigheter.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt