Kirgizistan

Den ekonomiska krisen i det fattiga bergslandet Kirgizistan hotar både miljö och välfärd. Fackföreningsrörelsen har delvis reformerats av självständigheten. Folkliga rörelser ställer krav på fördjupad demokrati.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
195 951 km2
Huvudstad
Bisjkek
Språk
Drygt 70 procent av befolkningen talar kirgiziska, andra språk är bland annat uzbekiska och ryska.
Ratificerade kärnkonventioner:
29 – 87 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 – 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Viktiga ekonomiska produkter är bomull, tobak, vete, sockerrör, kött och ull. Vid flera floder finns vattenkraft och landet exporterar elektricitet till andra läner. I Kirgizistan finns också stora fyndigheter av guld, uran och kvicksilver. 

Kirgizistan hör till regionens fattigaste länder. För att människor ska kunna höja sin levnadsstandard krävs att fler tillgång till jobb med drägliga löner. Idag är tvärtom sysselssätningsgraden låg och de jobb som erbjuds är ofta underbetalda. Det råder också stora regionala skillnader inom landet. Störst är fattigdomen i provinserna Naryn och Talas.

Den fackliga situationen: 

Kirgiziska Nationella Fackliga Centralorganisationen (KNFC) är en förlängning av den gamla fackliga strukturen. Dock har en viss reformering skett, ett fackligt program och nya stadgar har antagits. KNFC anser sig själva vara oberoende från staten och politiska partier. I realiteten utövar dock staten en stark kontroll av KNFC.

KNFC tillhör den Allmänna Konfederationen av fackföreningar, VKP, och tillhör den kommunistiska fackföreningsinternationalen, FVF. För närvarande har KNFC 900000 enskilda medlemamr uppdelade på 28 medlemsförbund. De största förbunden organiserar lantarbetare, lärare, vårdpersonal, anställda inom serviceyrken, offentliganställda och textilarbetare.

Fackliga organisationer: 

Fackliga centralorganisationer: Kirgiziska Nationella Fackliga Centralorganisationen (KNFC). Det finns inte någon facklig organisation i landet som tillhör Världsfacket ITUC.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Kirgizistan har ratificerat alla ILO:s kärnkonventioner, men staten kontrollerar fackföreningsrörelsen och det är vanligt att de mänkliga rättigheterna kränks i arbetslivet.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Kirgizistan:

Senast uppdaterad: 

Januari, 2019, Mats Wingborg. 

För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt