Kenya

Kenya blev självständigt från Storbritannien 1963. Ett väl utvecklat storjordbruk gav god ekonomisk utveckling i början. Kenya har länge haft en stark facklig rörelse. Skillnaden mellan lagstiftning och tillämpning av de fackliga rättigheterna är mycket stor. Korruption och terrorism utgör hot mot demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter.  

Fakta

Statsskick
Republik, enhetsstat
Yta
582 646 km2
Huvudstad
Nairobi
Språk
Engelska och kiswahili officiella språk
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 89, 100, 105, 111, 138, 182, ej nr 87 om föreningsfrihet

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Kenyas ekonomi baseras på jordbruket men är ändå relativt varierad med en ganska betydande industrisektor. Främsta exportvaran är kaffe. Turistnäringen har gett stora inkomster men oroligheterna de senaste åren har medfört en kris. Regeringens oförmåga, korruption och mycket hög befolkningstillväxt  och klimatförändringar med återkommande torrperioder är andra faktorer som påverkar utvecklingen negativt. Vissa tecken på en positiv vändning finns och en del reformer har genomförts.

Det ekonomiska samarbetet med Tanzania, Uganda, Rwanda och Burundi har stärkts och en gemensam börs och på sikt också en gemensam valuta planeras. Kenya är ekonomiskt centrum för Östafrika och drar till sig många utländska investeringar, bl.a. har Kina finansierat en snabbtågsförbindelse mellan Nairobi och Mombasa, den största hamnstaden vid Indiska oceanens kust.

Arbetslösheten är hög och en majoritet av kenyanerna försörjer sig inom den informella sektorn med småskaligt jordbruk och olika servicearbeten.

Den fackliga situationen: 

Facket i Kenya har en lång tradition. 1950 bildades Kenyas första fackliga centralorganisation COTU-K, Central Organization of Trade Unions (Kenya). Dess första ledare blev Tom Mboya, som utvecklade fackföreningsrörelsen till en stark maktfaktor i Kenya. Kollektivavtal finns på många områden. Som exempel kan nämnas att Lärarförbundet lyckats få avtal om en månads pappaledighet i direkt anslutning till barnets födelse.

Fackets situation har försämrats de senaste åren och Kenya har kritiserats av ILO för brister i arbetsmarknadslagstiftningen. Många offentliganställda tillåts inte att organisera sig. Strejker är trots det vanliga. 

Fackliga organisationer: 

COTU-K som med sina 46 förbund med sammanlagt 434 000 medlemmar är anslutet till världsfacket, International Trade Union Confederation, ITUC. COTU-K  var länge den enda centralorganisationen i Kenya men 2014 registrerades Trade Union Congress-Kenya till vilken fem förbund, bl.a. den stora lärarorganisationen KNUT och statstjänstemännens fack UKCS anslöt sig. 2018 lämnade lärarfacket TUC-K och anslöt sina 200 000 medlemmar till COTU-K som därmed blev den helt dominerande fackliga centralorgtanisationen. 

Fram till 2009 hade ITUC-Afrika sitt kansli i Nairobi, då det flyttades till Togo. ITF, Internationella Transportfederationen och IFJ, International Federation of Journalists har sina regionala Afrikakontor i Nairobi.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

Kenya har ratificerat sju av de åtta kärnkonventionerna, men efterlevnaden är ibland bristfällig.

       Ej ratificerad konvention

Senast uppdaterad: 

Maj 2019 av Kjell Kampe.
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt