Japan

Den japanska ekonomin har länge varit en motor för den snabba ekonomiska utvecklingen i hela östra Asien. I takt med ökad konkurrens från industritillverkning i Kina och Sydkorea har tillverkningen i Japan blivit allt mer inriktad på högteknologiska produkter. Ett specifikt drag hos den japanska fackföreningsrörelsen är de företagsbaserade fackklubbarna.

Fakta

Statsskick
Monarki
Yta
377 835 km2
Huvudstad
Tokyo
Språk
Japanska
Ratificerade kärnkonventioner:
29 - 87 - 98 - 100 -138 - 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Japan är världens tredje största ekonomi och världens tredje största exportör. Från att ha varit en av de förlorande staterna i andra världskriget har Japan genomgått häpnadsväckande ekonomisk utveckling. Produktionens bas har successivt förskjutits från tung industri, som varv och stål, till hög- och mellanteknologi inom områden som elektronik, datateknik och telekommunikation.

En viktig förklaring till den ekonomiska framgången är den medvetna satsningen på utbildning och forskning, både i offentlig regi och på företagen. I den ekonomiska politiken har statsapparaten en interventionistisk och styrande roll. Det är knappast fri marknad som råder, snarare ett ekonomiskt system som styrs gemensamt av statsapparaten och starka kartellbildningar. Den japanska ekonomin har varit en motor för den snabba ekonomiska utvecklingen i hela östra Asien. Den ekonomiska framgången i de fyra ”asiatiska tigrarna” – Singapore, Hong Kong, Taiwan och Sydkorea – hade inte varit möjlig utan stimulansen från japanskt kapital.

Den japanska arbetskraften består av drygt 65 miljoner arbetstagre. Arbetslösheten har länge legat kring 5 procent. Under det senaste decennierna har arbetskraftens struktur förändrats. På grund av låga födelsetal råder brist på personal i flera yrken. Det har i sin tur varit en av orsakerna till att andelen kvinnor med lönearbete har ökat.

Anställningarna på Japans stora industriföretag har traditionellt varit livslånga. En ny trend är att antalet tidbegränsade anställningar ökar och att rörligheten på arbetsmarknaden blir större.

Den fackliga situationen: 

Ett specifikt drag hos den japanska fackföreningsrörelsen är de företagsbaserade fackföreningarna. I huvudsak är det dessa som bedriver kollektiva förhandlingar och sluter avtal med arbetsgivaren. Medlemmarna i fackföreningarna omfattar alla kategorier av anställda; både arbetare, förmän och andra tjänstemän. Endast fast anställda har möjlighet att bli medlemmar.

Ett annat kännetecken är att de fackliga ombudsmännen är anställda av företagen och inte av de fackliga organisationerna. När en medlem börjar arbeta som ombudsman för fackföreningen lämnar han eller hon endast tillfälligt företagets verksamhet. Ofta uppmuntrar företagen de anställda att under perioder arbeta för facket, det anses bredda kompetensen.

Omkring 10 procent av arbetstagarna i Japan är fackligt organiserade. Den i särklass största fackliga organisationen är Rengo med 6,5 miljoner medlemmar.

Idémässigt är Rengo en tämligen konservativ organisation och de lokala fackliga företrädarna kritiseras stundtals för att ha alltför nära band med arbetsgivarna. Rengo bedriver ett omfattande fackligt bistånd. 80 procent av biståndet går till lokala fackföreningar på japanska företag som har etablerat sig utomlands.

Vid sidan av Rengo finns två mer radikala centralorganisationer, Zenroren och Zenrokyo. Zenroren har 840 000 medlemmar och Zenrokyo 130 000 medlemmar. Dessa två tillhör emellertid inte världsfacket ITUC. Samtliga tre centralorganisationer har tappat medlemmar under de senaste 20 åren. Därutöver finns flera lokala fackföreningar.

Fackliga organisationer: 

Fackliga centralorganisationer: RengoZenroren och Zenrokyo. Rengo är medlem i världsfacket ITUC.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Japan:

Inte ratificerade av Japan:

Senast uppdaterad: 

Januari, 2019, Mats Wingborg. 

För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
2 - Trade rights index 2 short
Läs mer
2 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 2 betyder att det sker upprepade kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt