Ecuador

Ecuadors ekonomi har byggts på jordbruksprodukter samt exploatering av olja och gas. Beroendet av internationella priser på dessa råvaror har lett till upprepade ekonomiska och politiska kriser och efter att ha varit nära en statsbankrutt i slutet av 1990-talet övergav Ecuador sin egen valuta och använder nu den amerikanska dollarn. Efter ett decennium av relativ stabilitet tack vare höga oljepriser under vänsterpresidenten Rafael Correa, har Ecuador åter hamnat i en ekonomisk kris och politisk instabilitet.
Fackföreningsrörelsen är svag och splittrad och har svårt att organisera folk då drygt hälften av arbetskraften verkar i den informella sektorn. 

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
258 000 km2
Huvudstad
Quito
Språk
Spanska, kichwa
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Traditionellt levde Ecuador till stor del på export av jordbruksprodukter som bananer, räkor och kaffe. Upptäckten av stora oljefyndigheter på 1960-talet förändrade landet från jordbruksnation till Sydamerikas femte största oljeproducent och idag står oljeexporten för en fjärdedel av BNP. Oljeprisets upp- och nedgångar har lett till upprepade ekonomiska kriser och en svårighet att föra en långsiktig ekonomisk politik. USA och grannländerna är de viktigaste handelspartnerna. 2016 ingick Ecuador ett frihandelsavtal med EU med förhoppningen om att bredda sin export.
Över hälften av arbetskraften är verksamma i den informella sektorn medan jordbruket och industri, relaterad till olja och gas är de största formella sektorerna.  

Den fackliga situationen: 

Lagstiftningen ger alla anställda rätt att bilda fackföreningar, med begränsningar för den offentliga sektorn såsom polis och andra yrken som klassas som ”essentiell service”. För att bilda en fackförening krävs minst 30 anställda. Innan en strejk kan påbörjas krävs en tiodagars ”avkylningsperiod”, som för lantarbetarna är 20 dagar. Under den tiden måste arbetsgivare och anställda komma överens om hur många som ska förbli i tjänst för att garantera ett minimum av service. För att en strejk skall kunna utlysas måste 50 procent av de anställda på företaget, inklusive de oorganiserade, rösta för den.
Statsanställda har i realiteten ingen strejkrätt. Enligt författningen är det förbjudet att stoppa verksamhet inom den offentliga sektorn och särskilt inom hälsovård, utbildning, rättssystemet, socialförsäkringssystemet, vatten- och elförsörjning samt bränsledistribution.

Fackliga organisationer: 

Ecuadors fackföreningsrörelse är splittrad i tusentals små fackföreningar och ett flertal centralorganisationer och organisationsgraden är knappt 8 procent. Dock samverkar många förbund inom ramen för Frente Unitario de Trabajadores (FUT) med målsättningen att ena de fackliga organisationerna. Centralorganisationen Central Ecuatoriana de Organizaciones Clasistas Unitarias de Trabajadores (CEDOCUT) är medlem i världsfacket ITUC.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.
I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av landet:

ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
ILO 87 – Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
ILO 138 – Minimiålder för arbete
ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete

Senast uppdaterad: 

December 2019, Johan Schmidt
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

 

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5 - Obefintlig garanti för fackliga rättigheter
Läs mer
5 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5 betyder ingen garanti för rättigheter.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt