Costa Rica

Costa Ricas moderna historia har präglats av stabilitet och fred i en region som dominerats av politiskt våld. Som första land i världen avskaffades armén 1949 samtidigt som sociala reformer byggde upp en välfärdsstat. Fackföreningsrörelsen är starkast i offentlig sektor och totalt är runt 10 procent av arbetskraften organiserad.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
51 000 km2
Huvudstad
San Jose
Språk
Spanska
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Costa Rica har förändrats från en traditionell jordbruksekonomi med export av bananer och kaffe till en modern ekonomi dominerad av industriproduktion och tjänster. Industrisektorn står idag för en femtedel av BNP medan tjänstesektorn står för drygt 58 procent. Turistindustrin, som länge profilerat sig på landets biologiska mångfald, har vuxit till en av landets viktigaste näringar.
Efter en svår ekonomisk kris genomfördes ett strukturanpassningsprogram under 1980-talet. Programmet gav resultat i form av ökad tillväxt, sjunkande inflation och utlandsskuld men på bekostnad av sociala satsningar.

Den fackliga situationen: 

För att bilda en fackförening krävs minst 12 personer vilket omöjliggör fackligt arbete på många småföretag. Strejker är tillåtna i den privata sektorn när minst 60 procent av de anställda på företaget stödjer strejken. Strejker är dock förbjudna inom järnvägen, sjöfarten och flyget, inom lastning/lossning i hamnar samt på varv.
Arbetsgivare är skyldiga att förhandla om kollektivavtal med en facklig organisation som kräver det om den företräder mer än en tredjedel av arbetskraften. Men i den privata sektorn ersätts ofta förhandlingarna av ”direkta överenskommelser” med oorganiserade arbetare som samlas i ”permanenta löntagarkommittéer”. Enligt lag kan sådana kommittéer bildas om det finns minst tre anställda, medan en fackförening måste ha minst tolv medlemmar som utgör en tredjedel av de anställda för att bli erkänd som förhandlingspart.

Fackliga organisationer: 

Solidarista-organisationer är vanligt förekommande i Costa Rica. De skapades ursprungligen på 1940-talet för att motverka de framgångar som facken då hade. De är ett slags spar- och kreditkassor till vilka både arbetsgivare och anställda bidrar. 1993 förbjöds solidarista-organisationerna att motarbeta fackföreningarna och att underteckna kollektivavtal. Fackföreningsrörelsen är starkast i offentlig sektor och totalt är runt 10 procent av arbetskraften organiserad.

Den fackliga sidan har blivit enhetligare på nationell nivå sedan ett flertal landsorganisationer i början av 1990-talet gick samman och bildade Confederación de Trabajadores Rerum Novarum (CTRN) som är ansluten till världsfacket ITUC. Även två andra centralorganisationer, Central Social Juanito Mora Porras (CSJMP) och Central del Movimiento de Trabajadores Costarricenses (CMTC) är med i ITUC. 

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av landet:

ILO 29 – Förbud mot tvångs- och straffarbete
ILO 87 – Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
ILO 98 – Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
ILO 100 – Lika lön för lika arbete, oavsett kön
ILO 105 – Avskaffande av tvångsarbete
ILO 111 – Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
ILO 138 – Minimiålder för arbete
ILO 182 – Mot de värsta formerna av barnarbete

Senast uppdaterad: 

December 2019, Johan Schmidt
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Nyhetssajten Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
2 - Trade rights index 2 short
Läs mer
2 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 2 betyder att det sker upprepade kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt