Belarus

Belarus (eller Vitryssland) är en auktoritär stat med avsaknad av demokrati. Landet styrs av den enväldige presidenten Alexander Lukasjenko, som också kontrollerar landets största fackliga organisation. År 2015 fick den belarusiska författaren Svetlana Aleksijevitj nobelpriset i litteratur.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
207 600 km2
Huvudstad
Minsk
Språk
Ryska och vitryska är officiella språk
Ratificerade kärnkonventioner:
29 – 87 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 – 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Staten och statligt ägda företag spelar en stor roll på arbetsmarknaden. Till skillnad från andra länder i Östeuropa har Belarus inte genomgått samma våg av avregleringar och privatiseringar. Efter landets självständighet 1991 blev visserligen flera statliga företag privatiserade, men efter att Lukasjenko kom till makten 1994 växte statens inflytande över ekonomin igen. Bristen på frihet har gjort landet internationellt isolerat. De utländska investeringarna i landet är små. Av stor vikt för ekonomin är den statligt kontrollerade tunga industrin. Vitryssland är starkt beroende av Ryssland, bland genom att Ryssland förser landet med gas. Vitryssland har tagit stora lång från Internationella Valutafonden (IMF), särskilt efter finanskrisen 2008. Landet har samtidigt ett omfattande eget jordbruk vilket inneburit att behovet av att importera livsmedel är begränsat. Vidare är utbildningsnivån i landet relativt hög. Det innebär att det finns en potential för ekonomisk utveckling.

Den fackliga situationen: 

Staten ingriper systematiskt i det fackliga arbetet och kontrollerar landets största fackliga organisation FTUB. Syftet är att tysta alla rörelser som är kritiska mot regimen, inklusive den autonoma fackliga rörelsen BKDP. Flera fackliga företrädare har fängslats. Andra har avskedats eller utsatts för hot.

Det existerar två fackliga centralorganisationer i Belarus. Den i särklass största är Federation of Trade Unions of Belarus (FTUB) med omkring fyra miljoner medlemmar. FTUB är en omorganiserad fortsättning av den tidigare kommunistiska fackföreningsrörelsen. Därutöver finns Belarusian Congress of Democratic Trade Unions (BKDP). Organisationen uppstod genom en sammanslagning av två alternativa fackföreningar 1997 och uppger att man i dag har omkring 9 000 medlemmar. I realiteten fungerar BKDP inte bara som en facklig rörelse utan också som en samlingspunkt för den politiska oppositionen. Vid sidan av BKDP existerar också ett antal självständiga förbund. Det viktigaste av dem är Radio- och Elektrikerförbundet REP(AM) som brutit sig ur det statligt kontrollerade facket.

Enligt den belarusiska lagstiftningen ska alla fackföreningar vara registrerade. Men i realiteten saboterar myndigheterna oberoende fackföreningars försök att registrera sig. Nybildade fackföreningar på orter som Mogilev, Gomel och Vitbesk har gång på gång försökt att registrera sina organisationer, men varje gång har myndigheterna kommit med olika ursäkter och förklarat att en registrering inte är möjlig för tillfället.

Jämfört med Ryssland har reformeringen av fackföreningsrörelsen i Belarus gått långsammare. De gamla fackliga ledarna har behållit sina positioner och den gamla beslutsstrukturen finns till stora delar kvar. I Belarus fanns aldrig någon självständighetsrörelse eller någon opposition som önskade bryta med det tidigare Sovjetunionen. I Belarus fanns därför ingen förberedelse för att omstöpa de tidigare samhällsinstitutionerna och organisationerna.

Den fackliga organisationsgraden i Belarus är ovanligt hög. Över 50 procent av arbetskraften är fackligt organiserad. En orsak till den högra organisationsgraden är bristen på demokratisering – många medlemmar tror helt enkelt att det fortfarande är obligatoriskt att vara med i facket. Samtidigt innebär de många medlemmarna att den fackliga rörelsen blivit en avgörande maktfaktor i landet. Detta i sin tur är en förklaring till regimens hårda repression mot den fackliga rörelsen. I synnerhet har president Lukasjenka gjort sitt yttersta för att slå sönder alla försök att bygga upp en oberoende och demokratisk fackföreningsrörelse.

Under de senaste åren har förtrycket mot fackligt aktiva tagit sådana proportioner att det blivit i det närmast omöjligt för fria fackföreningar att fungera. Personer med fackliga uppdrag avskedas, grips, hotas och trakasseras regelmässigt.

Repressionen gentemot FTUB har strypt manöverutrymmet för dem som vill reformera den gamla fackliga strukturen. Det råder för närvarande en stor uppgivenhet inom den fackliga oppositionen. Tre förbund har lämnat FTUB efter Leonid Koziks maktövertagande – förbundet för offentliganställda, akademikerförbundet och järnvägsarbetareförbundet.

Fackliga organisationer: 

Fackliga central organisationer: Federation of Trade Unions of Belarus (FTUB), det statsstyrda fackliga rörelsen, samt den autonoma rörelsen Belarusian Congress of Democratic Trade Unions (BKDP). FTUB är medlem i den kommunistiska fackliga internationalen WFTU. BKDP tillhör världsfacket ITUC.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Belarus har ratificerat samtliga ILO:s kärnkonventioner, men brott mot konventionerna sker systematiskt.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Belarus:

Senast uppdaterad: 

Januari, 2019, Mats Wingborg. 

För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5 - Obefintlig garanti för fackliga rättigheter
Läs mer
5 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5 betyder ingen garanti för rättigheter.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt