Argentina

Argentina är en presidentstyrd demokrati som präglats av arvet efter Juan Domingo Perón som styrde landet på 1940- och 50-talet. Peronistpartiet har varit statsbärande sedan dess med undantag för perioder av militärt styre. Fackföreningsrörelsen är fri och har periodvis haft ett stort politiskt inflytande men har samtidigt kritiserats för att stå peronismen alltför nära.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
2 780 000 km2
Huvudstad
Buenos Aires
Språk
Spanska
Ratificerade kärnkonventioner:
29 - 87 - 98 - 100 - 105 - 111 - 138 - 182

Arbetsmarknad och ekonomi: 

Argentinas ekonomi byggdes först upp kring boskapsuppfödning, jordbruk och naturtillgångar som olja, naturgas, koppar, guld och uran och med dessa råvaror som bas skedde en inhemsk industrialisering som skapade en stark nationell ekonomi. Produktionen skyddades av tullar och staten hade ett stort ägande och inflytande över många företag. Den skyddade ekonomin ledde till inflation och andra växande ekonomiska problem under 1960-talet. Under militärdiktaturen åren 1976-1983 mördades uppemot 30 000 människor samtidigt som ekonomin kollapsade vilket skapade djupa sår som Argentina fortfarande brottas med.

Efter juntatiden genomfördes flera försök att reformera ekonomin men kring millennieskiftet kollapsade ekonomin igen. Från 2003 inleddes en återhämtning av ekonomin tack vare en devalvering av valutan samt höga världsmarknadspriser på jordbruksprodukter och låga internationella räntor. Men de ekonomiska problemen fortsatte och 2014 tvingades Argentina ställa in betalningar på sina internationella lån. Den sittande presidenten Mauricio Macri har försökt stimulera ekonomin genom minskade statsutgifter som lett till ökad inflation och arbetslöshet, men som motiveras av att skapa en långsiktigt hållbar ekonomi.

De kraftiga svängningarna i ekonomin har gjort att den informella sektorn växt och idag beräknas den omfatta cirka en tredjedel av arbetskraften. Tjänstesektorn sysselsätter en majoritet i den formella sektorn, en fjärdedel finns i industrin medan jordbruket svara för cirka 7 procent av de sysselsatta.

Den fackliga situationen: 

Den fackliga strukturen har sina rötter i Juan Perons korporativistiska politik. I utbyte mot politisk lojalitet fick fackföreningsrörelsen vissa privilegier och en relativt stark ställning på arbetsmarknaden.
Alla löntagare (utom militär personal) har rätt att fritt bilda och gå med i fackföreningar. Kollektiva förhandlingar är tillåtna på regional, provins- och företagsnivå. För att ett kollektivavtal ska vara bindande måste det godkännas av Arbetsmarknadsministeriet. Strejkrätten är lagligt erkänd. Fackföreningar kan dock tvingas till 15 dagars medlingsförsök innan de har rätt att inleda en strejk. Båda parter i en konflikt har rätt att begära förhandling.
Historiskt har endast en fackförening per industrisektor och geografisk region haft rätt att förhandla om kollektivavtal, samla in avgifter och utlysa strejk, något som kritiserats av ILO.

Fackliga organisationer: 

Den största centralorganisationen, peronistiska Confederación General del Trabajo (CGT) bildades 1930 och representerar majoriteten av landets fackförbund. Den andra stora fackliga centralorganisationen, Central de los Trabajadores Argentinos (CTA), skapades 1991 av förbund som lämnade CGT 1991 då de ansåg att CGT var för regeringstroget. Både CGT och CTA är anslutna till världsfacket ITUC.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av landet:

Senast uppdaterad: 

Januari 2019, Johan Schmidt

För mer info kontakta info@uniontounion.org.

För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och har grundläggande information om alla länder tillgängligt. Labourstart har en bra sökfunktion per land för nyheter om just arbetstagares rättigheter.

 

 

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.

Facket i världen

I Union to Unions databas Facket i Världen kan du hitta information om arbetsmarknaden och den fackliga situationen i 144 låg- och medelinkomstländer. Databasen uppdateras kontinuerligt för att det ska finnas uppdaterad information på svenska om facket runt om i världen. Du kan också läsa om de svenska fackens utvecklingsprojekt